När jag blickar upp från manuset och tittar på omvärlden fylls jag med förfäran. Hur kunde det bli så här? Så mycket hat från alla håll. De sociala medierna översvämmas av ilska och avsky. Mot allt och inget.
Gör mig trött och uppgiven.

Kanske borde jag skriva något vettigt istället, något smart, något pedagogiskt som fungerar som en väckarklocka. Jag sitter ju ändå på möjligheten att påverka där jag kan säga min mening till de som växer upp idag och ska styra världen i framtiden.

Äsch!
Vad är det jag sitter och säger?  Sicka dumheter.
Det som behövs mer än någonsin just nu, just idag, är humor. Om barnen fylls med skratt och fniss kanske de inte kommer hata lika mycket imorgon som vuxna gör idag?
Så tillbaka till manuset och flams, trams och nonsens.
Det är vägen jag väljer att färdas på. Hundra procent roligare än den andra.