Så låter den vanligaste frågan jag får.
I sanningens namn vet jag inte riktigt. Det bara finns där. Från ingenstans uppenbarar sig idéer och uppslag, det ena mer finurligt än det andra.
Ja, nu krävs det naturligtvis väldigt mycket tankeverksamhet för att locka fram alla dessa upptåg. Ibland tänker jag faktiskt så mycket att jag får huvudvärk. Jo, det är sant, jag blir fysiskt sjuk efter ett intensivt skrivpass. Tack och lov går det över rätt snabbt. Bara jag får lite lugn runt mig och något gott att dricka.
Så det är faktiskt inte alls konstigt att jag påpekar för mina barn att jag inte får bli störd.
För jag tänker.
Det har de dessvärre lite svårt att förstå. Framförallt när det finns så mycket annat att göra i min närhet. Som att spela keyboard på högsta volym eller skråla i en burkig mikrofon.
Eller bara springa fram och tillbaka med dockvagn och imitera motorljud. Det högsta man kan.
”Tyst, pappa tänker”, ryter jag då så argt att blodådrorna exploderar.
”Men låt barnen leka”, säger min bättre hälft och sätter in nya batterier i en helvetesleksak. ”Var inte så tråkig.”
Då går jag ut i förrådet. Och tänker lite mer.