Otroligt men sant!

redigeraPuh! Trodde inte jag skulle lyckas få till en tredje bok om Magister Tutnäsa. Men nu ligger den framför mig och ska ”bara” redigeras några vändor. Det svåraste är gjort: Att tänka ut nya tokigheter och en handling som, förhoppningsvis, är knasigare och vassare än i de andra två.
Nu kan jag bli normal igen och inte lika frånvarande som jag blir under skapandeprocessen då fantasin ska lockas fram.
Hoppsan, se där, mina barn har tydligen vuxit ur hälften av sina kläder sedan jag sist tittade på dem.

Annonser

Ett minne för livet:

Igår stod jag och signerade böcker på COOP i Lomma. Då kom en dam och tittade på mig. ”Min son gillade dina böcker så mycket.”
”Tack snälla”, sa jag och kände mig lite generad.
”Men dessa titlarna känner jag inte igen.” Hon gjorde en svepande rörelse över böckerna på bordet framför.
”Men jag har bara skrivit dom här.”
”Nej, nej, dina andra böcker. Dom där Lasse-deckarna.”
”Lassemaja?”
”Ja, dom gillade min son.”
”Men det är Martin Widmark som skriver om Lassemaja. Jag skriver om Magister Tutnäsa.”
”Jaha? Ja, det kvittar nu för han är femton år och spelar dataspel hela dagarna. Hej då.”
Tänk, för en liten stund fick jag lov att vara en av de mest lästa barnboksförfattarna.
Inte illa.