Författarskap – ett hantverk likt allt annat

I ett annat universum:
Ring! Pling! Ding!
”Författarcentralen.”
”Åh, hej, äntligen en skribent som svarar. Jag heter Handfallen och har ett litteraturproblem.”
”Mm, vad då för problem?”
”Jo, vår son kommer inte till ro på kvällarna. Vi vill få honom att läsa något. Eller läsa något för honom, men vi vet inte vad.”
”Mm… hur gammal är han?”
”Åtta.”
Lång paus följt av en tung utandning. ”Pojke…åtta år…mm jag ber en av mina författare ringa upp dig.”
”Åh, tusen tack!”

Nästa dag:
Ring! Pling! Ding!
”Författarcentralen.”
”Ja hej, Handfallen här igen, jag ringde igår om ett litteraturproblem. Ni skulle be en författare ringa upp mig. Men det gjorde han inte.”
”Igår säger du? Eeeehh … vi har mycket att göra för tillfället. Många som ringer och vill ha hjälp med att minska barnens skärmtid.”
”Jo, det förstår jag.”
”Vad gällde det?”
”En uttråkad åttaårig pojke som påverkar hela familjen. Vi börjar bli smått tokiga.”
Lång paus följt av en blytung utandning. ”Pojke…åtta år…och ni börjar känna av galenskapen?…. Jag säger till en av mina författare att svänga förbi under dagen.”
”Åh, kan han det? Så glad jag blir. Tack snälla, jag håller mig hemma hela dagen och väntar vid dörren likt en hundvalp.”

En vecka senare i personalrummet:
”Fick ni tag på en hantverkare?
”Ja, till sist löste sig allt väldigt bra. Författaren kom inte på avtalad dag eller tid, men det kvittade. Så fort han klev in i hallen med sin kompetens var det som om ett lugn spred sig i hemmet. Han väckte läsintresset hos åttaåringen och lämnade en hel bokserie med mysterier och humor.”
”Det låter ju fantastiskt.”
”Det var det. Faktiskt så ska jag ringa dem igen. Min fru behöver lite feel-good.”
”Har de deckarförfattare också?”
”Ja, jag tror det. Du kan få numret av mig. Fast om du har bråttom och vill ha mord och hemskheter omgående så ska du nog ringa någon annan firma. Men visst, de är noggranna och grundliga.”
”Tack för tipset … Men jag tror jag börjar med att fråga min bror som bor granne med en författare. Hen kan nog skriva ihop något spännande till kompispris…”
Ring! Pling! Ding!

Bildresultat för writer

Hantverkare at work – Kunde varit jag, minus pipan.

Bokmässan 2018 – del 2

Hur rolig och underbar Bokmässan än är, så är det också en brutal påminnelse om vem jag är i författarvärlden. Litenheten kommer som ett hammarslag och tar andan ur mig.
I den här massan av ikoner blir jag Nobody för en stund, vilket inte är bra för egot som lever i tron att jag är störts, bäst och vackrast. Men reality bites, som det heter.

Därför ser jag till att omge mig med människor som fyller mig med glädje och positivism under vistelsen. Som får mig att tro på mig själv.
Så jag inledde på samma sätt som föregående år, att tidigt på morgonen leta upp Björn Hellberg.
Han sitter alltid ensam, lätt lutad över bordet, trummandes med fingrarna. När jag hälsar låtsas han känna igen mig. Det får mig att växa.
Sedan tar han tid för mig och mina funderingar. Han lyssnar tålmodigt och berättar hur han har gjort för att få ihop sina karriärer med TV-program, kriminalromaner, fackböcker, kåserier, artiklar och ett familjeliv på det.

Han ger mig en blick som har ett stråk allvar i sig, vilket är ovanligt för att vara Hellberg som oftast har en pojkspjuver i ögonen.
”Det handlar om disciplin och planering”, förklarar han. ”Men det är aldrig lätt, så kämpa på, ge inte upp. En dag har du också gett ut sextiotvå böcker, och du har ju redan fått ut sex. Det är inte dåligt.”
Björn Hellberg är som en trygg, varm filt.
Och banne mig om det inte syntes en regnbåge när vi skiljdes åt. Och en kakburk.

DSC_7629

Två morgonpigga herrar

Första rapporten från mässan finns HÄR om andra som bidrar och lyfter mig när det känns motigt.

Bokmässan 2018 avklarad!

En fantastisk plats som både inspirerar och dränerar med otroliga möten med begåvade människor.
Nu är jag sjukt dålig på att ta selfies, eller foton över huvud taget när jag är ute och rör på mig.
Så här kommer andras bilder med mig. (Så nej, det är inte lort på linsen bredvid skönheterna. Det är bara jag)
Hängde med författarkollegan Therese Loreskär (Bloggdrottningen och Glorias memoarer och Vilda)
Hon är inte bara en grym författare, utan har även en sån där magisk förmåga att locka fram solstrålar ur de mörkaste molnen. Hennes skratt är en regnbåge. Jo, det är sant. Det poppade faktiskt fram en vid en dinosaurie på mässan, bakom Jan Guillous rygg. (Ja, alltså han var inte urtidsödlan, han var bara i närheten av en sådan, så att säga.)Men det är en annan femma. Tänk inte på det nu.
Däremot har vi ett gemensamt manus på gång som är något helt i hästväg. (Jag och Therese, inte jag och Jan. Gud så snurrigt det här håller på att bli)
Vi går vidare.

IMG_20180928_171950_947

Dynamiska duon Therese Loreskär och jag!

Fler möten blev det. Som Sofi Poulsen och Ulrica Sundin. De är coola på riktigt. Såna man bara läser om i böcker. Känner ni inte till dem så ändra genast på det. (Sofi ligger b.la bakom de övercoola projekten Grimm och H.C Andersen och Ulrica har gett ut fantasyserien Drakens dotter)

Jag hoppades att lite av deras coolhet skulle smitta av sig på mig. Det hade varit fränt….hmm, det var inte särskilt coolt uttryckt….gick nog inte så bra ändå….nåja…

1878262511813530753_1878262508869230572

2 coola brudar

Och så togs det ett foto på Håkan Ahrling och mig i Idus förlags monter. (Håkan har gett ut boken Rådisgänget ) Han är en synnerligen spännande prick, som vi säger i koncernen.

Messaging1538378874515Men Johan, tog du verkligen inga foton från Bokmässan i Göteborg?
Jodå, en fin bild på hotellets frukostställ blev det. Alltid något.
Håll till godo. Nästa år kanske det blir en toalett 😉

DSC_7618

Vackert som ett vykort!