Att skriva en tredje bok…

…om Magister Tutnäsa har visat sig vara bland det svåraste jag någonsin gett mig på.
Det är som en förlossning. Utan lustgas och epidural. Minst sagt jobbigt.
Men en bok blir det. Med fart, skratt och tjoflöjt.
Just nu funderar jag på att stoppa in en flodhäst i handlingen. Varför?
Ja, varför inte.

 

Att ge ut en bok…

…är roligt och skrämmande på samma gång.
Roligt att få dela med sig av sitt innersta och kanske till och med locka fram ett och annat skratt.
Skrämmande att inte veta vad andra ska tänka om boken. Kanske tycker de att det är den värsta smörjan de någonsin har läst? Går aldrig att veta på förhand, och enda sättet att ta reda på det är att fortsätta skriva. Så det gör jag, skriver hela tiden. Ömsom vin ömsom vatten blandat med lite bitterhet.
grumpyFör bitter, det är jag. Mer än jag vill erkänna. Det är, i sanningens namn, inget smickrande karaktärsdrag. Oftast är det någon som kommer i min väg som lockar fram den där buttra och lättstötta farbrorn inom mig.
Om ett sådant möte skriver jag av mig på BarnBoksNätets Blogg. Läs det på DEN HÄR LÄNKEN!

Det händer…

…att jag shttps://johanrockback.files.wordpress.com/2014/03/9bca1-zzzz_.jpegnarkar. I alla fall påstår min bättre hälft det.
Men vad vet hon? Det kanske helt enkelt är så det låter om mig när jag tänker som mest.
För helt ärligt, varje gång hon frågar mig ”Vad tänker du på?” så svarar jag ”Inget”.

Däremot när hon mitt i natten slänger en kudde på mig är det som om jag brutalt rycks bort från mina viktiga tankar. Hm, tål att tänkas på.