Förlaget gjorde tummen-upp för en tredje bok om Rekordfarfar.
Nu börjar det roliga: korrigeringen.
Tänk. Förut gillade jag inte alls att behöva redigera. Då kväljdes jag av blotta tanken på att behöva läsa igenom texten ännu en gång.
Men inte nu.
Nu älskar jag att frisera formuleringar och försöka hitta det där lilla extra, så det t.om kan bli knorr på en del fniss.

Men först ropar dottern att hon är färdig på toaletten. Och att hon vill spela Spöket Laban-memory. Och att vi ska fika med hennes dockor. Och så har hon spillt saft på golvet.
Men snart så. Då ska det korras utav bara tusan och bli en bok.  Så fort jag har … passerat gå.