När det kommer till skrivande gäller det att ha tålamod.
Det får ta tid. Det ska ta tid.
Fördel?
Att manuset kan bli precis hur bra som helst.
Nackdel?
Att man lever i limbo, i ett tomrum utan existens. Det är en jobbig, olustig känsla som i sina värsta stunder plockar fram ångest och misströstan.Då är det tungt att vara författare.

Men så emellanåt plingar det i e-postkorgen. Från skolor. Till exempel häromdagen när en skola i Ljungby hörde av sig och berättade att de skrattade och tyckte att Magister Tutnäsa var bättre än bäst.
Då skingras molnen och får mig att känna mig starkast i hela världen med nytt bränsle i tanken.

Trots att jag sitter i min isolerade kammare och uppenbart är världens sämsta på att uppdatera sociala medier, så är jag inte helt bortglömd. Fråga mig inte hur det är möjligt.
Men fantastiskt och overkligt ❤️
Nu en kullerbytta ner i kakburken. Allt gott!