Det heter ju att regler är till för att brytas. Därför behövs det väl inte några regler när det ska skrivas? Jo, det gör det faktiskt. Det är rätt bra om ord stavas rätt, varje mening börjar med stor bokstav och att tempus inte skiftar när det inte ska, t.ex.
Fast sånt där är rätt grundläggande och inget som egentligen bör läggas vikt vid när manus ska skrivas. Däremot blir det avsevärt viktigare lite senare, vid redigeringen. Men då ska ju ett första utkast ha skrivits klart, med stavfel och allt.
Därför har jag EN enda regel som jag klamrar mig hårt fast vid. Och den är faktiskt helt avgörande om det ska bli någon bok över huvud taget. Nämligen:
Skriv lite men ofta.
Svårare än så är det inte.

Vissa dagar kan det kännas tungt och oinspirerande. För till skillnad mot vad många tror så kommer inte inspirationen fram ur tomma intet. Den måste luras, lockas och grävas fram. Framförallt de dagar då huvudet känns blankt och ihåligt. Då är det som allra viktigast att ändå skriva. Även om det bara blir någon ynklig liten meningar så räcker det bra, det är good enough!
För som jag ser det så hjälper några få ord åt gången till att bygga ett berg av meningar. Till slut finns det ett komplett manus framför mig. Redo att redigeras.
Allt handlar om att skriva. Inte mer, inte mindre, bara skriva, skriva och åter skriva. Det är enda sättet att röra sig framåt med bokstävernas hjälp.
Ja, och i mitt fall, med väldigt mycket kaffe. Det hjälper också till.

Det bästa av allt: Bokstäverna är gratis att använda. Det är bara att skriva hur mycket du vill 🙂