Så mycket bättre – författarversionen

Guillou: ”Vad gör vi egentligen här?”
GW Persson:
”Dricker vin och pratar om hur bra jag är.”
Guillou: ”Jo, men det kan vi ju göra samtidigt som vi jagar stenbock i Kazakstan. Så varför åker vi inte dit?”
GW Persson: ”Ja, det är ju gott. Bra idé.”
Läckberg: ”Nej, hörrni, tanken är att vi ska hylla nån av oss ikväll.”
Guillou: ”Vem då?”
GW Persson: ”Det borde vara jag igen.”
Martin Widmark: ”Nja, jag tror det är min dag idag.”
GW Persson: ”Vem är han?”
Ranelid: ”Han är du, han är jag, han är oss, han är miraklets eviga sandkorn på himlen.”
Läckberg: ”Han är en Martin. Men inte den jag var gift med utan en annan.”
Martin Widmark: ”Jag är den författare som lånas ut mest på biblioteken i hela Sverige.”
GW Persson: ”Alltså, min granne lånar gräsklipparen av mig flera gånger per år men det säger egentligen inte så mycket.”
Martin Widmark: ”Det betyder väl att det är en bra gräsklippare?”
GW Persson: ”Ääähh, men inget vidare bra mordvapen, grannens fru lever uppenbarligen fortfarande.”
Läckberg: ”Kling i glaset, Martin. Jag har valt att tolka din bok LasseMaja och Brandkårsmysteriet.
Martin Widmark: ”Åh, så spännande.”
GW Persson: ”Ääähh, jag tjänade ännu en miljon medan jag rapade. DET var spännande.”
Läckberg: ”Hursomhelst, jag har ändrat lite på boken. Till exempel har jag döpt om den till Fjällbackamysteriet, och Lasse och Maja heter nu Patrik och Erika.”
Ranelid: ”HERRRRRRREGUUD!!”

Ett minne för livet:

Igår stod jag och signerade böcker på COOP i Lomma. Då kom en dam och tittade på mig. ”Min son gillade dina böcker så mycket.”
”Tack snälla”, sa jag och kände mig lite generad.
”Men dessa titlarna känner jag inte igen.” Hon gjorde en svepande rörelse över böckerna på bordet framför.
”Men jag har bara skrivit dom här.”
”Nej, nej, dina andra böcker. Dom där Lasse-deckarna.”
”Lassemaja?”
”Ja, dom gillade min son.”
”Men det är Martin Widmark som skriver om Lassemaja. Jag skriver om Magister Tutnäsa.”
”Jaha? Ja, det kvittar nu för han är femton år och spelar dataspel hela dagarna. Hej då.”
Tänk, för en liten stund fick jag lov att vara en av de mest lästa barnboksförfattarna.
Inte illa.