Att skriva humoristiskt…

…är inte alls svårt.
Det enda som krävs är att hela tiden, utan förbehåll, skriva det vi själva tycker är roligt och aldrig ge vika från det.
Garanterar det att andra kommer skratta? Nej, så klart inte. Det är som det alltid är med humor: En del fnissar åt samma saker som jag, andra inte alls.

Bildresultat för laughing monkeys

Men tänk på att ett delat skratt är dubbelt så kul 😉

Döm om min glädje när nu omdömen på Snökaosrekordet börjar droppa in.
Det känns lite som att slå en home run, eller uppis som stötar som jag kallar helvarv.
Jag verkar inte vara ensam om att tycka det är roligt med en knasig gubbe som fastnar med sitt öronhår lite varstans.
Snökaosrekordet uppskattas, och inte bara av släktingar jag mutar med diverse godsaker. Svindlande.
Jag blir innerligt varm att fler tycker om att skratta åt knasiga tokigheter.
Det behövs 2018. Mer än någonsin.

Så här tycker t.ex Barnboksprat.se:
”Ja, ni förstår att skratten blir många och sträckläsningen är ett faktum!”

och Jennysbibliotek.blogspot.se så här:
”Boken är fartfylld, underhållande och spännande”

Ett författarerkännande:

När jag läser igenom mitt manus blir jag stolt. Första kapitlet håller hög klass och fångar in precis rätt känsla som jag vill förmedla. Upplösningen i boken är jag också väldigt nöjd med. Det blir en bra och kul final.
Tyvärr är allt däremellan erbarmligt dåligt. De övriga sju kapitlen stapplar likt en berusad sjörövarkapten med två träben.
Hur blev det så? Jag har ju själv uppenbarligen tyckt att det var bra då jag skrivit ner det.
Så är det verkligen dåligt?
Ja, jag tycker det. Eller, dåligt kanske är att ta i, men det är inte lika bra som det andra. Det saknar närvaron och den där speciella känslan jag nämnde.
Uppskattningsvis får jag ta bort, ändra och vrida till ca 50% av den skrivna texten, vilket är både smärtsamt och tråkigt. Men det kommer vara värt det.
Åter igen inser jag vikten av att låta texten ligga till sig och vila ett tag. Att se på sin text med nya granskande ögon är så viktigt. Faktiskt så är den insikten så värdefull att den borde låsas in i ett kassaskåp för att aldrig glömmas bort.
Så.
Gör om, gör rätt, Johan!
Men först: Ta en Japp. Och tappa för allt i världen inte bort nyckeln till kassaskåpet.