Fick frågan varför jag inte varit aktiv på Facebook under sommaren?
”Jag saknar dig Johan.” (Vilket är lite underligt att säga till någon som står precis framför) Men det värmde naturligtvis att höra. Det var gulligt sagt.
”Jag saknar dig Johan.” (Vilket är lite underligt att säga till någon som står precis framför) Men det värmde naturligtvis att höra. Det var gulligt sagt.
Det var ett medvetet val att pausa lite från sociala medier. Det borde alla göra emellanåt. Det gör oss gott.
Men vad har jag gjort istället kan man undra, förutom sniffat på skogsbränder och fått några kallsupar?
Men vad har jag gjort istället kan man undra, förutom sniffat på skogsbränder och fått några kallsupar?
Mest har sommaren bestått av att skriva. Faktiskt så har jag fått ihop nästan en halv roman mitt i den tropiska värmen. I ärlighetens namn vet jag inte riktigt hur det gick till, men till gick det.
Ett tag var det så varmt i skrivvrån att jag nästan förångades över tangentbordet. Såg till och med syner.
Men fantasin är lustig, den brydde sig inte utan fortsatte envist knacka på min hjärnas dörr. Det var bara att gilla läget och släppa in den, fortsätta skriva ned vad den ville förmedla.
Exakt vad det ska bli, vet jag inte just nu. Det enda jag vet är att jag har något att berätta. Något roligt, något gripande, något som får mig att känna mycket. Och då måste det skrivas. Så står det nämligen i den oskrivna lagboken om författarskap och den bryter man inte mot i första taget 😉
En dag i framtiden kanske det till och med blir en bok. Vem vet, vi får se.
En dag i framtiden kanske det till och med blir en bok. Vem vet, vi får se.
Johan Rockbäck 