Mittuppslag i Sydsvenskan. Om lilla mig och mina böcker.
För att läsa hela artikeln klicka HÄR!
Uncategorized
Otroligt men sant!
Puh! Trodde inte jag skulle lyckas få till en tredje bok om Magister Tutnäsa. Men nu ligger den framför mig och ska ”bara” redigeras några vändor. Det svåraste är gjort: Att tänka ut nya tokigheter och en handling som, förhoppningsvis, är knasigare och vassare än i de andra två.
Nu kan jag bli normal igen och inte lika frånvarande som jag blir under skapandeprocessen då fantasin ska lockas fram.
Hoppsan, se där, mina barn har tydligen vuxit ur hälften av sina kläder sedan jag sist tittade på dem.
Uppdatering:
Nej, det blev ingen flodhäst. Den var för rolig för sitt eget bästa. Den får en egen bok vid annat tillfälle.
Avslöjande!
Föreställ dig en trumvirvel.
Öppna nu dina sinnen och lyssna, för jag säger det bara en gång.
Arbetsnamnet (och eventuellt titeln) på tredje boken är…
Ett minne för livet:
Igår stod jag och signerade böcker på COOP i Lomma. Då kom en dam och tittade på mig. ”Min son gillade dina böcker så mycket.”
”Tack snälla”, sa jag och kände mig lite generad.
”Men dessa titlarna känner jag inte igen.” Hon gjorde en svepande rörelse över böckerna på bordet framför.
”Men jag har bara skrivit dom här.”
”Nej, nej, dina andra böcker. Dom där Lasse-deckarna.”
”Lassemaja?”
”Ja, dom gillade min son.”
”Men det är Martin Widmark som skriver om Lassemaja. Jag skriver om Magister Tutnäsa.”
”Jaha? Ja, det kvittar nu för han är femton år och spelar dataspel hela dagarna. Hej då.”
Tänk, för en liten stund fick jag lov att vara en av de mest lästa barnboksförfattarna.
Inte illa.
Att vara kreativ…
…kräver hjälp av en superhjälte.
Och så smakar kaffet så mycket godare.
Att skriva en tredje bok…
…om Magister Tutnäsa har visat sig vara bland det svåraste jag någonsin gett mig på.
Det är som en förlossning. Utan lustgas och epidural. Minst sagt jobbigt.
Men en bok blir det. Med fart, skratt och tjoflöjt.
Just nu funderar jag på att stoppa in en flodhäst i handlingen. Varför?
Ja, varför inte.
Att ge ut en bok…
…är roligt och skrämmande på samma gång.
Roligt att få dela med sig av sitt innersta och kanske till och med locka fram ett och annat skratt.
Skrämmande att inte veta vad andra ska tänka om boken. Kanske tycker de att det är den värsta smörjan de någonsin har läst? Går aldrig att veta på förhand, och enda sättet att ta reda på det är att fortsätta skriva. Så det gör jag, skriver hela tiden. Ömsom vin ömsom vatten blandat med lite bitterhet.
För bitter, det är jag. Mer än jag vill erkänna. Det är, i sanningens namn, inget smickrande karaktärsdrag. Oftast är det någon som kommer i min väg som lockar fram den där buttra och lättstötta farbrorn inom mig.
Om ett sådant möte skriver jag av mig på BarnBoksNätets Blogg. Läs det på DEN HÄR LÄNKEN!
Det händer…
…att jag s
narkar. I alla fall påstår min bättre hälft det.
Men vad vet hon? Det kanske helt enkelt är så det låter om mig när jag tänker som mest.
För helt ärligt, varje gång hon frågar mig ”Vad tänker du på?” så svarar jag ”Inget”.
Däremot när hon mitt i natten slänger en kudde på mig är det som om jag brutalt rycks bort från mina viktiga tankar. Hm, tål att tänkas på.
Snicksnack!
”Varför skriver du bara om dig själv?”
”Eh, hur då, menar du?”
”Ja, den här bloggen du startat handlar mest om dig och dina böcker.”
”…mm, jo, men tanken är att det ska vara mitt bollplank medan jag skriver, liksom.”
”Bollplank? Du bollar idéer? Med vem då, egentligen?”
”Mig själv, kanske.”
”Dig själv? Oj, snacka om självupptagen. Ingen annan kan ge råd till Johan än den mäktiga Johan själv.”
”Äh, sluta nu.”
”Jaha, minsta kritik så ska det tystas. Snyggt.”
”Ge dig….du, jag har inte tid med dig nu.”
”Nä, jag är väl inte tillräckligt viktig för dig, herr författare.”
”Äsch, jag menar att jag måste försöka skriva lite.”
”Men det gör du ju just nu.”
”???”
”Det här inlägget. Du skriver det nu.”
”Men det räknas inte.”
”Jaha, tack för den. Jag räknas inte.”
”…amen.”
”Ja, jag säger det samma. Amen.”
”Suck!”
”Suck!”
”Sluta härma mig.”
”Jag härmas inte. Jag bara suckar.”
”Suck!”
”Suck!”
”Sluta, sa jag.”
”Sluta själv.”
”Det här blir en lång dag.”
”Ja, jag vet.
”Suck!”
”Suck!”
Johan Rockbäck 