”Varför skriver du bara om dig själv?”
”Eh, hur då, menar du?”
”Ja, den här bloggen du startat handlar mest om dig och dina böcker.”
”…mm, jo, men tanken är att det ska vara mitt bollplank medan jag skriver, liksom.”
”Bollplank? Du bollar idéer? Med vem då, egentligen?”
”Mig själv, kanske.”
”Dig själv? Oj, snacka om självupptagen. Ingen annan kan ge råd till Johan än den mäktiga Johan själv.”
”Äh, sluta nu.”
”Jaha, minsta kritik så ska det tystas. Snyggt.”
”Ge dig….du, jag har inte tid med dig nu.”
”Nä, jag är väl inte tillräckligt viktig för dig, herr författare.”
”Äsch, jag menar att jag måste försöka skriva lite.”
”Men det gör du ju just nu.”
”???”
”Det här inlägget. Du skriver det nu.”
”Men det räknas inte.”
”Jaha, tack för den. Jag räknas inte.”
”…amen.”
”Ja, jag säger det samma. Amen.”
”Suck!”
”Suck!”
”Sluta härma mig.”
”Jag härmas inte. Jag bara suckar.”
”Suck!”
”Suck!”
”Sluta, sa jag.”
”Sluta själv.”
”Det här blir en lång dag.”
”Ja, jag vet.
”Suck!”
”Suck!”