författarliv

Fick frågan varför jag inte varit aktiv på Facebook under sommaren?
”Jag saknar dig Johan.” (Vilket är lite underligt att säga till någon som står precis framför) Men det värmde naturligtvis att höra. Det var gulligt sagt.

Det var ett medvetet val att pausa lite från sociala medier. Det borde alla göra emellanåt. Det gör oss gott.
Men vad har jag gjort istället kan man undra, förutom sniffat på skogsbränder och fått några kallsupar?

Mest har sommaren bestått av att skriva. Faktiskt så har jag fått ihop nästan en halv roman mitt i den tropiska värmen. I ärlighetens namn vet jag inte riktigt hur det gick till, men till gick det.

Ett tag var det så varmt i skrivvrån att jag nästan förångades över tangentbordet. Såg till och med syner.
Men fantasin är lustig, den brydde sig inte utan fortsatte envist knacka på min hjärnas dörr. Det var bara att gilla läget och släppa in den, fortsätta skriva ned vad den ville förmedla.

Exakt vad det ska bli, vet jag inte just nu. Det enda jag vet är att jag har något att berätta. Något roligt, något gripande, något som får mig att känna mycket. Och då måste det skrivas. Så står det nämligen i den oskrivna lagboken om författarskap och den bryter man inte mot i första taget 😉
En dag i framtiden kanske det till och med blir en bok. Vem vet, vi får se.

”Är du framgångsrik?” undrade en elvaårig flicka nyfiket.
Jag stannade upp i andetaget.
Spontant ville jag svara henne att jag mest går runt och känner mig misslyckad hela dagarna med tvivel på mig själv. Och korkad. Gud så korkad jag känner mig större delen av all vaken tid.
För att inte nämna hur långt ifrån rik jag blivit på mina böcker. Inte särkilt framgångsrik med andra ord. Men det sade jag inte. Istället grubblade jag några sekunder.

Vad är framgång egentligen?
Det är väl när vi förverkligar en dröm? I så fall är jag nog lite framgångsrik trots allt.
När jag tänker på det har jag faktiskt uppnått mer än jag någonsin vågat drömma om:
Jag har fått sex böcker utgivna.
Jag får brev från barn och vuxna som har skrattat åt knasigheter som jag hittat på.
Jag bjuds in till skolor för att prata om läsning och hur jag arbetar.
Jag har lärt känna underbara människor som fått mig att växa.
Är inte det framgång så säg?

I veckan som gick bjöds jag in till Mjällbyskolan för två dagars författarbesök. Bodde på hotell och promenerade på Sölvesborgsbron under samma dygn. När jag gick där på bron och kände mig som en kung, burrade telefonen. En vän tipsade om en bloggrecension av Snökaosrekordet där Autumnleaf.se undrar om man kan annat än älska Rekordfarfar 🙂 Då var det nästan för mycket framgång på en gång för lilla mig.
Tur jag åkte hem sen till vardagsbestyr med inköp av toapapper och en gräsklippare som gått sönder.