Nyanser av framgång

”Är du framgångsrik?” undrade en elvaårig flicka nyfiket.
Jag stannade upp i andetaget.
Spontant ville jag svara henne att jag mest går runt och känner mig misslyckad hela dagarna med tvivel på mig själv. Och korkad. Gud så korkad jag känner mig större delen av all vaken tid.
För att inte nämna hur långt ifrån rik jag blivit på mina böcker. Inte särkilt framgångsrik med andra ord. Men det sade jag inte. Istället grubblade jag några sekunder.

Vad är framgång egentligen?
Det är väl när vi förverkligar en dröm? I så fall är jag nog lite framgångsrik trots allt.
När jag tänker på det har jag faktiskt uppnått mer än jag någonsin vågat drömma om:
Jag har fått sex böcker utgivna.
Jag får brev från barn och vuxna som har skrattat åt knasigheter som jag hittat på.
Jag bjuds in till skolor för att prata om läsning och hur jag arbetar.
Jag har lärt känna underbara människor som fått mig att växa.
Är inte det framgång så säg?

I veckan som gick bjöds jag in till Mjällbyskolan för två dagars författarbesök. Bodde på hotell och promenerade på Sölvesborgsbron under samma dygn. När jag gick där på bron och kände mig som en kung, burrade telefonen. En vän tipsade om en bloggrecension av Snökaosrekordet där Autumnleaf.se undrar om man kan annat än älska Rekordfarfar 🙂 Då var det nästan för mycket framgång på en gång för lilla mig.
Tur jag åkte hem sen till vardagsbestyr med inköp av toapapper och en gräsklippare som gått sönder.

_20180429_073204

Att gå på Sölvesborgsbron kan vara det roligaste att göra i Sölvesborg. Jodå.

Annonser

Författarlyx

Ett av guldkornen i livet som barnboksförfattare är lyxen att få besöka skolklasser som jag gjort under veckan. Jag skriver lyx, för det är precis så det känns.
Det är en fantastisk upplevelse att möta framtiden.
Barnen har så mycket vett och klokhet att det är hisnande. Och så har de ypperlig humor ska ni veta. De har förlängt mitt liv med säkert några månader bara den här veckan.
Så underbart det är att få skratta.

Roligt är det också att många av dem ivrigt vill berätta om favoritepisoder från mina böcker. Det vänjer jag mig aldrig vid. Tänk att mina knasiga skämt som jag hittade på i ensamhet lockar fram skratt hos andra. Helt fantastiskt!

Eller få besvara frågor som de grubblat på.
Som t.ex
”Hur skriver man en bok?”
”Hur låter Magister Tutnäsas näsa?”
”Är Rekordfarfar släkt med Tutnäsa?”
Duracell-Bunny-Sprinter
Och så de riktigt viktiga frågorna som ”Hur länge har du haft glasögon? och Vilken är din favoritpizza?

Det ger mig så mycket bränsle och inspiration att jag känner mig som en duracellkanin. Jag bara fortsätter rakt farm, mot mitt kall:
Tokroliga berättelser för alla som gillar att fnissa
(eller ta sig på pannan åt 😉 )

Det klagas på barn!

”Barn av idag har inget hyfs. De sitter bara med sina skärmar och inte har de respekt för äldre. Blabla, gnällgnäll, blabla…”
Och visst. Det finns många barn som är ouppfostrade med en attityd som ger både Trump och Putin kalla kårar.
Men vet du vad? Det är bara en liten klick barn som är på det viset. De flesta barn av idag är fantastiska. De har så mycket vett innanför pannbenet att vi vuxna borde skämmas. Varför är inte vi lika kloka som de?

Häromdagen hade jag bjudits in till Geijerskolan i Malmö.
Tre skolklasser hade läst och fnissat åt mina böcker och var nu nyfikna på hur jag hittar på alla knasigheter. Hedrande så in i vassen.
Detta kräver rätt mycket av barnen. De ska sitta stilla, tysta och lyssna medan jag i nästan 45 minuter staplar en massa ord på varandra i en enda stor hög.
Som om det inte är nog krossas illusionen om mig sönder och samman. Mitt framför deras ögon. Jag är nämligen inte alls lika rolig i verkligheten som böckerna jag skriver. Är ganska vanligt tråkig.

Barnen i de tre klassrummen hade faktiskt all anledning att bua och kasta suddgummin på mig.
Men det gjorde de inte. Istället satt de stilla och lyssnade intresserat. När de undrade något eller ville berätta om sin pinsamma mamma eller förklara varför det är viktigt med cykelhjälm, räckte de upp handen. Och så skrattade de på rätt ställen. Ja, alltså när den här torrbollen klämde ur sig nåt som var värt att skratta åt.

Det kommer gå bra för dessa smarta, vetgiriga och nyfikna barn. Och i och med det kommer det gå bra för oss 🙂

 

Skrattsjuka

Ord kan inte uttrycka hur glad jag blir över att få teckningar från barn som ritat Magister Tutnäsa. 7 5 2 3 1 2 0 9, nä, siffror kan inte heller uttrycka det. Men glad blir jag något alldeles otroligt när en snäll flicka skriver: ”Man får skrattsjuka av dina böcker faktiskt.”
Böckerna hittar uppenbarligen rätt som högläsning. Blir så glad och stolt att jag nästan spricker. (Klicka på bilden så blir den större)

teckningSkrattsjuka2