Bokmässan 2018 – del 2

Hur rolig och underbar Bokmässan än är, så är det också en brutal påminnelse om vem jag är i författarvärlden. Litenheten kommer som ett hammarslag och tar andan ur mig.
I den här massan av ikoner blir jag Nobody för en stund, vilket inte är bra för egot som lever i tron att jag är störts, bäst och vackrast. Men reality bites, som det heter.

Därför ser jag till att omge mig med människor som fyller mig med glädje och positivism under vistelsen. Som får mig att tro på mig själv.
Så jag inledde på samma sätt som föregående år, att tidigt på morgonen leta upp Björn Hellberg.
Han sitter alltid ensam, lätt lutad över bordet, trummandes med fingrarna. När jag hälsar låtsas han känna igen mig. Det får mig att växa.
Sedan tar han tid för mig och mina funderingar. Han lyssnar tålmodigt och berättar hur han har gjort för att få ihop sina karriärer med TV-program, kriminalromaner, fackböcker, kåserier, artiklar och ett familjeliv på det.

Han ger mig en blick som har ett stråk allvar i sig, vilket är ovanligt för att vara Hellberg som oftast har en pojkspjuver i ögonen.
”Det handlar om disciplin och planering”, förklarar han. ”Men det är aldrig lätt, så kämpa på, ge inte upp. En dag har du också gett ut sextiotvå böcker, och du har ju redan fått ut sex. Det är inte dåligt.”
Björn Hellberg är som en trygg, varm filt.
Och banne mig om det inte syntes en regnbåge när vi skiljdes åt. Och en kakburk.

DSC_7629

Två morgonpigga herrar

Första rapporten från mässan finns HÄR om andra som bidrar och lyfter mig när det känns motigt.

Annonser

Bokmässan 2018 avklarad!

En fantastisk plats som både inspirerar och dränerar med otroliga möten med begåvade människor.
Nu är jag sjukt dålig på att ta selfies, eller foton över huvud taget när jag är ute och rör på mig.
Så här kommer andras bilder med mig. (Så nej, det är inte lort på linsen bredvid skönheterna. Det är bara jag)
Hängde med författarkollegan Therese Loreskär (Bloggdrottningen och Glorias memoarer och Vilda)
Hon är inte bara en grym författare, utan har även en sån där magisk förmåga att locka fram solstrålar ur de mörkaste molnen. Hennes skratt är en regnbåge. Jo, det är sant. Det poppade faktiskt fram en vid en dinosaurie på mässan, bakom Jan Guillous rygg. (Ja, alltså han var inte urtidsödlan, han var bara i närheten av en sådan, så att säga.)Men det är en annan femma. Tänk inte på det nu.
Däremot har vi ett gemensamt manus på gång som är något helt i hästväg. (Jag och Therese, inte jag och Jan. Gud så snurrigt det här håller på att bli)
Vi går vidare.

IMG_20180928_171950_947

Dynamiska duon Therese Loreskär och jag!

Fler möten blev det. Som Sofi Poulsen och Ulrica Sundin. De är coola på riktigt. Såna man bara läser om i böcker. Känner ni inte till dem så ändra genast på det. (Sofi ligger b.la bakom de övercoola projekten Grimm och H.C Andersen och Ulrica har gett ut fantasyserien Drakens dotter)

Jag hoppades att lite av deras coolhet skulle smitta av sig på mig. Det hade varit fränt….hmm, det var inte särskilt coolt uttryckt….gick nog inte så bra ändå….nåja…

1878262511813530753_1878262508869230572

2 coola brudar

Och så togs det ett foto på Håkan Ahrling och mig i Idus förlags monter. (Håkan har gett ut boken Rådisgänget ) Han är en synnerligen spännande prick, som vi säger i koncernen.

Messaging1538378874515Men Johan, tog du verkligen inga foton från Bokmässan i Göteborg?
Jodå, en fin bild på hotellets frukostställ blev det. Alltid något.
Håll till godo. Nästa år kanske det blir en toalett 😉

DSC_7618

Vackert som ett vykort!

 

Sotis på bokis!

Närvarat vid ännu en bokmässa. Det är som alltid fantastiskt kul att få vara en liten kugge i detta litterära maskineri. Dock har jag märkt att jag har hemska sidor som poppar fram när jag går runt inne på mässan. Det bubblar fram en gruvlig avundsjuka inom mig. Framförallt när jag ser pappfigurer av kända barnbokskaraktärer.
Då blir jag åtta år igen. Jag känner precis likadant som jag gjorde när min kompis fick Star Wars leksaken Jabba the Hutt. Den jag önskade men aldrig fick.
Jag vill också ha stora pappfigurer av mina skapelser. Både Tutnäsa och Rekordfarfar hade gjort sig ypperligt som sådana. Kanske kunde de även dingla så där trevligt som Pettson och Findus brukar göra när man får dem i pannan? 

Men. När jag går och är som mest mörk i sinnet, bitter över att Martin Widmark fått hela Valleby uppbyggt på mässan, möter jag en kvinna. ”Tänk att få signera sin bok här på mässan”, suckar hon. ”En ouppnåelig dröm.”
Då får jag dåligt samvete. För det är ju precis det jag fått göra en liten stund tidigare i Idus förlags monter. Jag fick skriva hälsningar till barn som med mina knasigheters hjälp ska lockas in i böckernas värld. Det är faktiskt svindlande.

Plötsligt kan jag unna Widmark och Nordqvist, och alla andra författare, deras framgångar. De har också befunnit sig här hos mig. Och här, där jag är, är det för det mesta rätt mysigt att vara.
Jag skriver. Jag blir läst.
Och ibland tar jag fram mina gamla Star Wars leksaker och räddar galaxen ännu en gång. Dock utan Jabba.

Jag har åtminstone Jabba på bild. Och i spegeln vissa måndagsmorgnar. Inte fy skam det inte. 

Bokmässan – 2016

Snart dags för bokmässan. Då är jag där. Gissningsvis någonstans i närheten av en bok.
Säkert är att jag, Tutnäsa och Rekordfarfar hittas 11-13 i Idus förlags monter A01:02, lördagen 24 september.
Lägg på minnet. Finns även fika till överpriser där. Bara en sån sak.

https://scontent-fra3-1.xx.fbcdn.net/v/t1.0-9/14045803_10154096973899652_8075883966872926940_n.jpg?oh=1161ec79f9ff79473078b16c0c8ec5e8&oe=584D9BCD