att skriva humor

Att skriva humoristiskt…

/ Johan Rockback / Lämna en kommentar

…är inte alls svårt.
Det enda som krävs är att hela tiden, utan förbehåll, skriva det vi själva tycker är roligt och aldrig ge vika från det.
Garanterar det att andra kommer skratta? Nej, så klart inte. Det är som det alltid är med humor: En del fnissar åt samma saker som jag, andra inte alls.

Bildresultat för laughing monkeys

Men tänk på att ett delat skratt är dubbelt så kul 😉

Döm om min glädje när nu omdömen på Snökaosrekordet börjar droppa in.
Det känns lite som att slå en home run, eller uppis som stötar som jag kallar helvarv.
Jag verkar inte vara ensam om att tycka det är roligt med en knasig gubbe som fastnar med sitt öronhår lite varstans.
Snökaosrekordet uppskattas, och inte bara av släktingar jag mutar med diverse godsaker. Svindlande.
Jag blir innerligt varm att fler tycker om att skratta åt knasiga tokigheter.
Det behövs 2018. Mer än någonsin.

Så här tycker t.ex Barnboksprat.se:
”Ja, ni förstår att skratten blir många och sträckläsningen är ett faktum!”

och Jennysbibliotek.blogspot.se så här:
”Boken är fartfylld, underhållande och spännande”

Lite om att skriva humor – del 2

/ Johan Rockback / Lämna en kommentar

Jag älskar humor. Det är som syre för mig.
Anledningen är rätt enkel. Humor får mig att skratta och är ta mig tusan avsevärt mycket roligare än att gråta. Därför envisas jag med att försöka få mig att skratta, och i förlängningen även andra. En ekvation som ibland går ihop.
Vissa dagar missar jag målet, andra dagar sitter det som en perfekt slagen frispark i krysset. Som livet i övrigt.

Trots att jag vet att humor är en smaksak, har jag svårt att acceptera att vi skrattar åt olika saker. Varför tycker inte alla om mina skämt?
Men å andra sidan när jag tänker några varv, jag skrattar inte åt allt. T.ex drar jag väldigt sällan på munnen åt hemmavideoklipp på barn eller djur som ramlar, eller åt dolda kameran när någon görs till åtlöje. Inte särskilt roligt, tycker jag.
Men det finns de som gillar sånt. Och det är helt ok. Det får de tycka.

Vissa föredrar tänkvärd och intelligent samhällskritisk satir, medan andra ramlar omkull av skratt när någon pruttar vid fel tillfälle.
En del gillar flams och trams. En del inte så mycket.
T.ex så skrevs det för ett tag sedan så här om Fummel & drummelrekordet (som kan uppfattas lite flamsig&tramsig):

”Det här är böcker som barnen själv väljer men vuxna sällan skulle ge bort.”

Ja, och så är det ju när det riktas till barn. Det är liksom de som ska gilla det jag skriver. I alla fall till att börja med. Sedan är det en bonus om även vuxna kan fnissa loss.
Som på bloggen Autumnleaf.se. där de hittar skrattet tillsammans och skriver så här fint om Drummelrekordet:

”Underbar bok! Så rolig! Julia skrattade så högt och gott emellanåt att jag tvingades stanna upp i texten och bara skratta tillsammans med henne. En toppenbok! Läs den!!”

Ord som värmer en författaruslings hjärta även den kallaste dagen på året.
236205-57083-alfred-e-neuman

 

Förresten, för den som alltid undrat så kan jag för övrigt avslöja att Alfred E. Neuman är min drömgäst vid middagsbordet.

Läs mer humortanker i Lite om att skriva humor

 

Lite om att skriva humor

/ Johan Rockback / 1 kommentar

Humor är allt lite knivigt. Vi skrattar åt olika saker. Det som triggar min fnissnerv kan väcka fnys hos dig. Inget konstigt med det. De flesta skämt är helt enkelt inte ämnade för alla.
Satir riktar sig till exempel mer åt vuxna medan barn är mottagligare för fysisk humor.
En dam som snubblar in i äggkartonger och blir täckt av äggsmet och krossat skal har större chans att locka fram fniss hos barn än hos vuxna.
Ja, och mig med för den delen. Men så är jag rätt barnslig och gillar flams och trams.

Möjligtvis kan även de som i vanliga fall inte gillar dratta på ändan-skämt se något roligt i äggscenen om den modifieras en aning. 
Till exempel kan fokus läggas på hur damen försöker ta sig ut från affären utan att någon ska märka att hon är täckt av äggrester. Då blir efterspelet viktigare än själva händelsen och det kan byggas ut till en annan typ av humor än vad det började som.
Eller så kan hon låtsas som ingenting när hon betalar varorna i kassan. Kanske ska hon bli förnärmad av blickarna.”Vad tittar ni på? Har ni inte hört att ägg är bra för håret?”

Annars går det alltid att stoppa in ordvitsar.
T.ex kan en man säga åt henne när hon sitter bland de trasiga äggkartongerna: ”Det var väl äggstra klumpigt av dig?” Varvid hon förföriskt viskar: ”Allt för att egga upp dig, älskling.”
”Ta det lugnt med mig, baby”, svarar han då. ”Jag är allergisk mot skaldjur.”
Ojsan, nu verkar det bli äggröra av mitt exempel. Varför kläckte jag den här idén egentligen?

Vi går vidare.
Humor är som sagt svårt. Det går upp och ner.
Just idag, i denna stund, tyckte jag det var lite småkul att skriva detta. Lite lagom tramsigt. Det fick mig att dra på munnen och det är det enda som räknas för mig.  Att ha lite kul.
Vissa dagar delar jag mitt roliga med andra, andra stunder skakas det trött på huvuden åt mina skämt.
Och det är just så humor ska vara. Annars är det inte roligt.