Humor är allt lite knivigt. Vi skrattar åt olika saker. Det som triggar min fnissnerv kan väcka fnys hos dig. Inget konstigt med det. De flesta skämt är helt enkelt inte ämnade för alla.
Satir riktar sig till exempel mer åt vuxna medan barn är mottagligare för fysisk humor.
En dam som snubblar in i äggkartonger och blir täckt av äggsmet och krossat skal har större chans att locka fram fniss hos barn än hos vuxna.
Ja, och mig med för den delen. Men så är jag rätt barnslig och gillar flams och trams.

Möjligtvis kan även de som i vanliga fall inte gillar dratta på ändan-skämt se något roligt i äggscenen om den modifieras en aning. 
Till exempel kan fokus läggas på hur damen försöker ta sig ut från affären utan att någon ska märka att hon är täckt av äggrester. Då blir efterspelet viktigare än själva händelsen och det kan byggas ut till en annan typ av humor än vad det började som.
Eller så kan hon låtsas som ingenting när hon betalar varorna i kassan. Kanske ska hon bli förnärmad av blickarna.”Vad tittar ni på? Har ni inte hört att ägg är bra för håret?”

Annars går det alltid att stoppa in ordvitsar.
T.ex kan en man säga åt henne när hon sitter bland de trasiga äggkartongerna: ”Det var väl äggstra klumpigt av dig?” Varvid hon förföriskt viskar: ”Allt för att egga upp dig, älskling.”
”Ta det lugnt med mig, baby”, svarar han då. ”Jag är allergisk mot skaldjur.”
Ojsan, nu verkar det bli äggröra av mitt exempel. Varför kläckte jag den här idén egentligen?

Vi går vidare.
Humor är som sagt svårt. Det går upp och ner.
Just idag, i denna stund, tyckte jag det var lite småkul att skriva detta. Lite lagom tramsigt. Det fick mig att dra på munnen och det är det enda som räknas för mig.  Att ha lite kul.
Vissa dagar delar jag mitt roliga med andra, andra stunder skakas det trött på huvuden åt mina skämt.
Och det är just så humor ska vara. Annars är det inte roligt.